Twice ToldSmålandspostens veckoblad, 29 May 1884: the notice of Hyltén-Cavallius's booklet and his reward
- Language
- Swedish
- Reading
- transcribed from the page image
- Translation
- ours
- Retrieved
- 10 October 2026
An unsigned local notice on page 2 of the Växjö weekly, between the clerical examinations and the news of the savings bank. It reports the booklet that Gunnar Olof Hyltén-Cavallius had printed at Växjö that spring, describes the animal, names the places where it was said to have been seen, and prints the author’s offer of money for a dead specimen, which the item says comes with the booklet. We read the item on the page image; the print is clear. Two readings are marked as uncertain: “lycka” in the place name Sannaböke lycka, and the word “amsagornas” in the last paragraph.
“Om Draken eller Lindormen” är titeln på en till Vetenskapsakademien ingifven mémoire af charge d’affaires G. O. Hyltén-Cavallius, hvilken deri framdragit i hög grad märkliga fakta, intyg och bevis, gående ut på att styrka, det i Wärend och rimligtvis äfven i andra delar af vårt land, ännu någon gång förekommer ett slags jetteorm, som af folket blir omtalad under namn af Drake, Lindorm eller Hjulorm, och hvilken har en längd af 10 till 20 fot, tjocklek som ett manslår och å nacken en mahnlik betäckning af långa hår eller fjäll. Vidare beskrifves hufvudet såsom platt, rundt och tvärhugget med klufven tunga, gapet fullt af hvitglänsande tänder och ögonen stora, utstående, med en förfärligt vild, skräckinjagande blick. Stjerten är kort och stubbig och djurets hela skapnad tung och ovig.
Af talrika intyg från trovärdiga personer, hvilka intyg såsom bilagor vidfogats den intressanta inledningen, synes framgå, att dylika vidunder på senare tider skulle ha visat sig å Sannaböke lycka [lycka?] i Stenbrohult, å Ylfvehults och Husaby skogar, i Ramnhult af Hinneryds församling, på Sirkönäs i Urshult, i Hårestorps hage i Kalfsviks socken samt å Skäggålösa Persgårds egor m. fl. ställen i vår ort.
Författaren till denna skrift har för att vinna sitt närmaste mål med dess offentliggörande: full och för hvar och en öfvertygande bevisning om den verkliga tillvaron af ett dylikt djur, till trycket befordrat afhandlingen, hvilken åtföljes af följande förbindelse från förf.:
«Den, som på Sunnanviks gård aflemnar ett dödadt exemplar af nämnde Orm, undfår en belöning af ifrån Ett Hundra intill Ett Tusen kronor, i mån af exemplarets storlek och öfriga beskaffenhet, så snart detta, i tätt laggkärl med påhäld sprit eller bränvin eller och nyss dödadt, aflemnas till undertecknad».
Af broschyren har hr Hyltén-Cavallius, Smålands museums första och egentlige stiftare, jemväl förärat nämnda museum 100 exemplar, hvilka för dess räkning komma att försäljas.
Arbetet har — utom sitt förnämsta värde för utredning i ett dunkelt och af de flesta till [amsagornas?] område förvisadt ämne — äfven betydelse såsom en roande kulturbild genom framställningen af det sätt, hvarpå allmogen i Wärend under olika situationer uppfattat sina tillfälliga och stundom skräckinjagande möten med “Draken eller Lindormen”.
Translation
“On the Dragon or Lindworm” is the title of a memoir submitted to the Academy of Sciences by the chargé d’affaires G. O. Hyltén-Cavallius. In it he sets out highly remarkable facts, testimonies and proofs meant to show that in Värend, and probably in other parts of the country too, a kind of giant snake still turns up now and then. The people call it a dragon, lindworm or hoop snake. It is said to be 10 to 20 feet long, as thick as a man’s thigh, with a mane-like covering of long hair or scales on the neck. The head is further described as flat, round and blunt, with a forked tongue, the mouth full of gleaming white teeth, and the eyes large and protruding, with a frightfully wild, terrifying stare. The tail is short and stubby, and the animal’s whole build heavy and clumsy.
From the many testimonies by trustworthy people, which are attached as appendices to the interesting introduction, it appears that such monsters are said to have shown themselves in recent times at Sannaböke [lycka?] in Stenbrohult, in the forests of Ylfvehult and Husaby, at Ramnhult in Hinneryd parish, at Sirkönäs in Urshult, in the pasture of Hårestorp in Kalfsvik parish and on the grounds of Skäggålösa Persgård, among other places in our district.
To reach his immediate aim in publishing it, which is full proof, convincing to everyone, that such an animal really exists, the author has had the treatise printed, and it comes with the following undertaking from the author:
“Whoever hands over at Sunnanvik farm a killed specimen of the said snake will receive a reward of from one hundred up to one thousand crowns, depending on the size and other condition of the specimen, as soon as it is delivered to the undersigned in a tight cask with spirits or brännvin poured over it, or freshly killed.”
Mr Hyltén-Cavallius, the first and true founder of the Småland Museum, has also given the museum 100 copies of the booklet, which will be sold for its benefit.
Besides its chief value in investigating an obscure subject that most people have banished to the realm of [old wives’ tales?], the work is also significant as an entertaining picture of the culture, in how it presents the way the common people of Värend, in various situations, have understood their chance and sometimes terrifying meetings with “the Dragon or Lindworm”.
Notes
The Royal Library’s search also lists the item in the daily Smålandsposten of 29 May 1884 (page 2) and, within days, in papers across Sweden; the weekly is the copy we read. The notice says the undertaking accompanies the printed treatise. Malm (2020, p. 6) dates the announcement to May and June 1884 and says a leaflet went to every church in Värend; we have not seen the leaflet. “Manslår” is a man’s thigh, the measure the booklet itself uses. “Charge d’affaires” is Hyltén-Cavallius’s old post as Swedish-Norwegian envoy in Brazil (Malm 2020, p. 2).